Cons. uttal och forandringar. 21 att det ursprungligcn warit understoddt af ett foljande — u , hwilket ses af Gotiskan, der formen I^. - n-ton ljudcr Kaiitou^; l>ii^,i. ».i; vwl in, vuBeiiiu. — Ester en ofwerdriftuen analogi af detta slag lagger F.- Sw. afwm ett n till neutr. plur. formcrna f,!li, blju, 21. Da ett astedningsi eller fiexions^', v, eller vj, hwilka alltid urspr. warit i, u, eller vi (se §^. 9, 30, 82), foljer efter en consonant i slutet af en stafwelse, gores skilnad, om denna ar lang eller kort. a. Ar stafwelsen lang, antingen genom vocalens langd eller genom position (se H. 3U), utelemnas eller v inne i ordet, utom efter F och k; i bada fallen andras foregående vocalen wid det sa kallade starta omljudet eller astimi lation, se nedanfore H^ rwV») eg. ruVHa. vlvr», eg. vlii^». I slutet af ordet bonkastas v; H deremot forandras ater till ursprungligt i och qwarblifwer; omljudet bibehalles i bsda fallen. Detta sker afwen, der andelsen r skulle folja bredwid v eller I. rneßir, eg. ruVjr. lietri, eg. l,»tjri. Btc»rri, eg. «lui^ri .^ .<^«"3' B^n^." . . . .Bi>liFl', eg. B»nFvr. b. Ar stafwelsen kort, sa bibehalles eller v inne i or- det, men utelemnas wid slutet. Omljudet iakttages Er. tel^j» f. t»h» vaiva f. volva f. l^un^ l)ei» f. lian^ Eie. lirestl», eg. lir2Bt^a. KOFFV», kg. ll»FFV». S^NFVI>) eg. BINAV». Er. lNLkli, eg. iniih. festi, eg. lHBti>
