Ljudlara. Cons. uttal och forandringar. 23 A»l!N, D.'sja forandringar te sig ock ofta wid sammansattningaftluaX' ne sjelfstandiga ord, af h»uilka det scdnare borjas med v, t. e,r. h. 24. Labialaspirationen v utelemnas i F. - N . standigt fore l och r, i F.- Sw. endast fore l. Ex. F.- Sw. vranFr. F.- N. ran^r. — vre^r. — rei^r. — vreit, vrita. — reit, rit». men ba°da deremot: litr, f. vlitr. Anm. Detta qwarbliftvande af v>- ar cttafde t ha rakte r i st i ska kan.neteetnenfor F.-Sw. DetfinnesaldrigiF.-N., son»i hogsia fall endast fatter ett u efter >-, f. rui-iZI understundom for §. 25. Gutturalaspirationen l, utelemnas i F.- Sw. alll tid fore l, l>, r, i F. -N . stundom: s. ramn . F.?N. lirakn (stundom ralu). NIFl». lnllFl» ( UIF»). h. 36. af vocaler till con son an. ter. Det ar forut anmarkt, att och v aro sem iv o cal er, ): ursprungligt bildade af i och u. Sa sinnas de afwen skrift na pa de aldsta runstenarne, och de maste werkligen langt till baka i fordna tider hafwa warit sa prononcerade. Wid alla tillfallen, der man trassar ett H eller v (som icke ar labialaspi ration), kunna derfore detza etymologiske anses såsom i och u. Detta bor i synnerhet anmarkas i afseende pa de wid afiednin gen och ordbildningen tidtals begagnade och v, hwilka ock ofta ombytas med hwarandra, t. er. «^n^a och s^n^v», ofta till och med finnas pa en gang, och hwaraf F. -Sw. i synner het ar benagen for der F.-N. har v; t. er. F.-N. sukkva seg. 8H,»l:v^»), F.<Sw. Leul^l»; viikkv», F.-Sw. vel^l^a, o.s.w. Isjul-ss^n, osta f. VMz-viu.
