Ljudlara. Vocalforandrmgar. 25 V^?tzAtz i», il, underst, till co, eu, s. B>eu,n, mutr. plur. F.«N. hr^jn, ofwergar till hr^. Ann». I Forn-Tyskan ladeZ wid dylika tillfallen mesta wigten pa i ljudet, hwarfore endast detta uu i nyare ord hores; t. er. F. - N. Ijusr, eg. liusl- , Forn-Tysk. liuk, nu nier Ile!^ (^: !,K). 28. Hardningen af i och u, till och med af e, gar wid enskilda tillfallen annu widare, sa att Ha blifwer «F^i»; I3FV»; e^g) «331»; t. ex. gen. af hrir, f. tr)FFV», af trnr, f. tlHs; tvejz^i», gen. »l tveir, f. tvH»; l,^o^"lu f» l^uum. Anm. I Faroiska munarten gar man sa langt, att man sager K^v f. li^u; tr^^v f. tru; uiZZiu f. niu. h. 39. Wid alla nu uppraknade tillfallen galler, wutatis mut»llt!iB, den hufwudregeln: oes^ants c«n«a, cesFat e/?e -eI«F. 3ltt detailera alla dylika restmmoner eller tillbakagangar i consonantforandringen, lar wara ofwerfiodigt. Dock bor an markas, att, der en elision af twanne consonanter egt rum, kommer oftast blott endera fram fore fierionsandelser, som bor ja med en vocal; t. er. af lilir, eg. liau^r ell. liav^r, dat. l,avum. af trW, eg. lraiv ell. sr»^v, dat. lrNvi. Prsst. af verber pa urspr. — »F», som l iloa prNt. sing. 6, ): «F, f^ detta F igen i pl.; s. sl», eg. 8l»F»; sl6, pl. sio^um; lllsejg, eg. Ill»^», lilai», lllo^ pl. llluFum. 3l). Vocalforandringar. Quantitet och com p ensation. Såsom langa anses de stafwelser, hwil^ fa an tingen hafwa en af de i H. 6 namda langa vocaler eller diphthonger, eller, fastan de hafwa kort vocal, sluta med twanne consonanter (?: Position). T. ex . i tiuua, ltinlll» aro Kun, l)inll langa stafwelser. Det ar i Forn-Nordiska spraken en genomgripande och ytterst wigtig regel, pa hwilken wi ock forut sett ftera erempel, att hwar och en st a fw el se, fastan den undergår forandringar, dock s5widt mojligt behallersin
