34 Flmon. Verbalfiexion. bortfaller fiexionsvocalen wid de fiesta tillfallen (det ar t. ex. myc ket sallsynt att sinna formen rwtir helt utskrifwen; den wan? liga ar endast raetr), och for ofrigt ar det icke latt att distin guera mellan hwad som msste kallas derivativ ns-vocal eller flerionsvocal. Det kan ock wara utan praktisk wigt, ty bsda werka omljud; blotta andelserna deremot kunna icke werka omljud, utom i F.- N. uZ hwilket inwerkar pa 2. I alla fierionsklaster af verba och nomina forekomma ord, der ett afiednings-^ eller -v ar bifogadt rotconsonanten och, utom deraf werkadt omljud, icke ar af nagon wigt; s. lielj» — li6l (i st. f. baf») 0. s. w. Men destutom finnas wissa klas ser, der afiednings-vocalen har ett storre och mer genomgripan de omrsde. W. Verber, som bilda kanneformerna genom vocalfor^ andringar inom sjelfwa stammen, sagas wara slarka. De deremot, hwilka endast kunna bojas genom tillfogande af voca ler eller stafwelser, sagas wara swaga. De starta verberna aro de mer ursprungliga i sprsket, de swaga deremot de mer afiedda och yngre. Nfwen wid nomina eger en dubbel boj ningsart mm, en kortare (stark), en mer utwidgad (swag). v. Verbal-flexion. 41. Nordiska fornspraken kanna egentligen blott ett enda verbalgenus, ): activum. Restexiva formen p5 -sk (eller Bt, 2, F.lSw. »), ur hwilken wart nuwarande pas sivum harstammar, kan blott anses bildal» genom tillfogande och sammandragning af elt personlig! pronomen. Se H. 46. Modi aro: Infinitiv, Indicativ, Conjunctiv, Impe rativ. Dfammanfatta tempora aro: Infinitiv, prses. och prwt. indicativ och conjunctiv, prses. och pr«kt. particip. Af desta aro, som redan ar sagdt, prws. infinitiv, 1 sing. prwt. ind., 1 plur. prsst. ind. och preet. part. kannefor mer. Pr«>t. part. har i transitiva verber pastiv betydelse.
