dem som skulle ha mössa och stycke tog toaletten ej så liten tid. Håret, som var rakt benat, skulle vara styft och slätt och kammas fram till ögonbrynen. För att få det styft, togo de då socker i mun och blötte upp och ströko på. De, som bodde nära kyrkbyn, togo vanligen in hos någon bekant, men annars hade vart byalag särskilda små kyrkstugor, och när de kommo om söndags- och helgdagsmorgnarna, satte de in sina hästar i stallet, som låg i
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 26 i filen Forna dagars jul i Bjuråker – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext: Fig. 15. Bjuråkers sista kyrkstuga. Förf. fot. 1914. |
undervåningen på den ena sidan av byggnaden, på den andra ledde en trappa upp till det övre rummet, där bland annat en kista stod, i vilken kyrksakerna jämte spegel och mässingskam lågo förvarade. Karlarna, vilka mycket begagnade »storm», hade mössa under resan. Många kommo redan på lördagskvällen till kyrkbyn för att bevista söndagsgudstjänsten och lågo då i kyrkstugan över natten. Numera finns blott en enda sådan i behåll; vid skiftet revos många, och så småningom ha sedermera även de andra gått all världens väg. De,
