Julbocken var också då med.
Men även julens fröjder ha ett slut, och tjugondedagen brukade man »äta» eller »dricka ut julen». Då togs julbordet bort, och då åts julkorset, vilket legat på julhögen, upp som efterrätt på kvällen. Det plockades sönder helt smått och blöttes upp i kallskål, som lagats till utav juldricka och sirap och litet grädde.
En bit utav julkorset brukade dock sparas till vårsådden, för den skulle »vårhästen» ha på våren första gången det plöjdes i jorden. Eller också så tog man och grävde ned smorbullkakan, som julkorset legat på, i sädeskistan, där den höll sig ända till våren, och då togs den fram och gavs åt hästarna att äta, när man skulle till att börja och köra i åkern. Hästarna skulle då ej gå sig trötta, sades det.
Julbrödet hade för övrigt en förunderlig kraft. Det kunde bland annat bota hästar, som hade blivit »modstulna». Än i dag berättas mycket härom. Så hade en gång en bjuråkersbonde — det var i januari månad — varit ute och kört timmer. På återvägen fick han sällskap med en annan bonde, och de stötte därvid tillsammans med en hop delboar. Som vägen var trång, råkade sista hästarna att fastna 1 bjuråkersbondens lass, och det blev liksom en träta utav. Hans häst började då att ragla och höll på att falla omkull. »Där maktstal dom hästen för dig», sade då hans kamrat, »men har du av julbullan i matsäcken, så blir det bra för dig». Ja visst hade gubben julbröd med i sin matsäck, och det gav han hästen att äta utav, och den blev bra på två timmar, så att han hann köra lasset dit det skulle. — Än i dag händer det att kreatur modstjälas, vilket kan ske genom blotta yttrandet av några ord.
Efter tjugondagen vart det uppehåll med dansen och det festliga levernet, det var slut på storhelgen, och var och en tog då på allvar igen med sina sysslor; då foro karlarna på skogsarbete, och då blevo även rockstugorna, som hade börjat under julhelgen, regelbundnare, och kvinnorna gingo »bort» eller »till varann med rocken», »gingo julvarv» över hela byn och sutto och spunno i gårdarna. De började i den ena ändan av byn och fortsatte till den andra. Det skulle spinnas och vävas ett duktigt förråd
