hängde där, och ju längre det hängde, desto hederligare var det; det bevisade husets välmåga, och för att fläskskinkorna skulle kunna hänga ihop, kunde det till slut hända, att man sydde ihop dem. Ordentligt torkade och saltade hängdes de upp i »hebbret», och samma fläsk, som det ätits av vid ett bröllop, kunde det sedan bjudas på en 19 à 20 år senare, när dottern i sin ordning firade bröllop. Man kan ju tänka sig, att fläsket då i hög grad förändrat såväl färg som smak, men smaken var pikant påstås det, och man kan ännu få höra personer, vilka riktigt säga sig längta efter soppa på dylikt fläsk. — En del korvmat bereddes, såsom blodkorv, vartill våmskinnet användes, och vidare så kallad »skrapkorv», till vilken man tog fläsk och hjärtslaget. Vid beredningen av press-sylta packades fläsket hårt ned i en grov lingarnspåse. Levern saltades ned och ävenså blodet saltades och gömdes, det kunde bli alldeles torrt och förvaras i flera månader för att sedan begagnas till palt.
När slakten väl var över, fanns det rik tillgång på talg, som man ju hade god användning för vid den stundande ljusstöpningen. Vid denna brukade även männen hjälpa till. Talgen skulle packas i stora träkar, och det var deras göra. Sedan detta var gjort, försiggick stöpningen i en stor träkärna, vanligtvis en gammal smörkärna, i vilken först hett vatten och så den skirade talgen slagits. När som talgen flöt upp, var det att doppa ljusvekarna — vartill efsingar av bomullsgarn togos och vilka trätts upp på stickor — ned i den smälta talgen och så undan för undan sätta dem på ställningen. Förutom vanliga talgljus gjordes även särskilda grenljus, vilka då det skulle beräknas en gren för varje familjemedlem ofta vart till riktiga »julljuskronor». Man tog en björkkvist och gjorde en ring utav, på denna träddes så många vekar upp som man ville ha grenar, varefter de togos ihop och snoddes om nedtill, och det blev stammen. Så höll man i ringen och doppade ned den; efter första doppningen försökte man böja grenarna, så att de rundade sig litet utåt och till sist doppade man ljuset nedåt för att få det litet fylligare. När det var färdigt, klipptes ringen av som hållit kronan samman. Ljusstöpningen skulle helst företagas vid kall väderlek, för ljusen skulle genast efter de stöpts sättas ut och kylas av. Stöpningen var ett
