eller schussmässotta, skjortmässotta, ja till ock med skjussmesskjorta.[1]
I ljusningen skulle arbetet vara färdigt, men som gubbarna nog behövde något att värma sig med, gingo de allt emellanåt in och fingo sig en sup och litet tilltugg, så att det kunde bli flera frukostar av, innan vid niotiden en stadig frukost med fläsk och blodkorv serverades. Och om dessa påhälsningar gjordes allt för tätt, så kunde det väl hända, att det innan kvällen vardt överända med somliga.
Att få veden in i stugan fingo oftast barnen draga försorg om, och därvid lades den till och med under ugnssängen, för att det skulle finnas rikliga förråd. Men veden i »vevrån», mellan spismuren och väggen, den måste läggas särskilt fint, den skulle ligga så fint, som om det vore sågat, därmed var det mycket noga. Det var förtjusande, tyckte de små, att få vara med och hjälpa till med att dra in veden, och de sprungo där helt ivriga klädda i skinnpälsar och varma hundskinnshandskar med »bundna vantar» i.[2]
Under det männen voro ute och höggo ved, hade kvinnfolken sina bestyr. Allt linet måste vara spunnet av rockhuvudet, för annars skulle det komma mask i linet. Alla som kunde få tid därtill satte sig att spinna, oftast var det äldre gummor i gården och
- ↑ Vedhuggningen i den tidiga timman på julaftonens morgon (eller dagen förut) har varit ett i Sverige vida spritt bruk och ovan anförda benämningar vanliga flerstädes i Norrland. En mängd olika förklaringar föreligga. Så skulle skjulsmässotta helt enkelt betyda att veden, som man var ute i otta för att hugga förvarades i ett skjul (Bjur.). — Sjulsmässotta. Sjul är ett mansnamn och förändring av det fornnordiska namnet Skule. Benämningen har troligen uppkommit därav, att någon Skule eller Sjul haft för sed att i otta på julaftonen vara ute på vedbacken och hugga ved (Medel.). Mera antagligt är, att Sjul (Sjurd) är detsamma som Sigurd. (Se Modin Härjedalens ortnamn s. 25). — Sjusmässotta kommer av uttrycket »sju ottor före sol> (Bjur.) — Dagen före julafton har i Jämtland kallats Sjusmässdagen, vilken dag man sades ha lika så mycket göra som en munk som skulle ha medhunnit sju mässor. På en del håll gick julaftonen före kl. 4 e. m. under detta namn, och sades det att, då denna dag börjar, sju smeder komma samman och smida en gyllene stjärna, som blir färdig i julaftonens skymning och då börjar att skina på himmeln. Dagen heter därför Sju-smes-dagen. Meddel. av intend. A. Behm, Stockholm. Skjortmässotta torde ha folkhumorn att tacka för sin uppkomst. Julaftonen bytte man ju kläder och tog rent på sig.
- ↑ »Bundna» eller sydda vantar. Arbetet utfördes med en grov ben- eller tränål, vilket kallades att »binda» vantar.
