Sida:Fortuna.djvu/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
12

»Åhnej, det behöfver du inte, det har ingen brådska.»

Men han tände i hast en kandelaber här och en lampa der, så att det blef ett slags ojämnt ljus genom rummen; och nu drog han henne med sig, så att hon skulle få se det bästa af allt: hennes egen lilla boudoir.

»Här kan visst vara trefligt om dagarna», sade hon och kände på portièren. »Är här sol?»

»Hela Guds långa dagen», svarade Abraham glad.

»Hu, då måste vi ju sätta öfverdrag på allting; vi kan inte låta våra bästa möbler förstöras af solen.»

»Åh, tänk inte på det nu; litet solsken måtte de väl tåla», menade Abraham; »men se här skall du få se det präktigaste af allt, min salig mors sybord. Det är hemfördt för många år sedan från Japan af en af skepparne hos morfar Knorr.»

»Det syns också på det.»

»Hvad menar du, Clara?»

»Men, kära du, se på allt det här guldet pch de här otäcka figurerna; det är alldeles inte smakfullt.»

»Nej, nu misstar du dig sannerligen, Clara! Se på jägaren der på skifvan med falken på handen och de inlagda guldfigurerna — det