Sida:Fortuna.djvu/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
135

politisk frihet eller folkligt inflytande, så tro de genast det är fråga om att dela deras penpar och prisge deras hustrur och döttrar. Men på det sättet, kan du väl förstå, lära de der menniskorna inte det ringaste.»

Abraham skrattade.

»Men dina arbetare då, hvad lära de sig?»

»För det första läsa de icke samhällspelarnes tidningar, der hela verlden är vänd upp och ner in usum delphini; döda tankar garnerade med friska skällsord, förtigande af tidens verkliga fysionomi och det dagliga upprepandet af de gamla ursanningarna, att i Amerika bo sluskarna, i Paris kommunarderna, visdomen i Kristiania och dygden i Stockholm — det lära de inte.»

»Det är alltid något», menade Abraham.

»Åh du, det är inte så litet! Men de lära hvad som nästan ingen af oss tänker på — de läsa och läsa om igen de tusentals bref, som år efter år strömma in till oss från norrmännen i Amerika. Ser du, det är en bildningskälla bättre än alla tidningar och böcker. Ty der lär folket för första gången af sina egna, på sitt eget språk, ut från sitt eget tankelif, det enda en menniska kan förstå i grund. Och tänk så mycket kritik det ligger i dessa bref öfver alla våra förhållanden uppifrån och ända