Sida:Fortuna.djvu/134

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
136

ner — rediga, lättbegripliga omdömen och jämförelser från en systerson eller från honom, farbror Lars, som var så trovärdig och hade så bra reda på allt.»

Abraham lät honom prata vidare och svarade endast med små ord; han var på visst sätt vältalig, Kruse, när han kom i gång, och det var mycket i det han sade, som Abraham beundrade.

Men att helt och hållet sluta sig till honom och hans åsigter, det kunde Abraham icke. Han fann liksom ingen garanti i denne lille radikale advokat, som han från sina gossår lärt sig anse som en halft farlig, halft föraktlig person.

Då de skildes utanför Steffensens hus, kommo de öfverens om att träffas i arbetarnes förening, der Abraham efter festen hade vunnit mycket förtroende och platsen som vice ordförande.

Medan Kruse gick vidare och fortsatte sitt tal för sig själf, inträdde Abraham i den lilla stugan, der han fann Grete på hennes vanliga plats midt i arbetet.

»Du är så blek, Grete! är det inte bättre med dig?

»Jo, tack, mycket bättre; din medicin