vissa grenar af affären och afskeda en del arbetare, eller derigenom att alla administrationsutgifter och löner reduceras så mycket som möjligt.»
»Jag för min del är mycket litet hågad för att gå in på någon inskränkning af tillverkningen», svarade professor Lövdahl, »lika mycket för våra hyggliga arbetares skull som äfven af det skälet, att jag inte delar herr ordförandens betänkligheter. Jag medger villigt, att själfva anläggningen var något dyrbar, att flere utgifter, som i början voro nödvändiga, fortfarande bestå o. s. v. Men jag tviflar inte ett ögonblick på, att Fortuna, ledd med sakkunskap och förnuftig sparsamhet, skall visa sig vara — om än inte en guldgrufva, så åtminstone en god affär för aktieegarne, liksom den redan är en välsignelse för staden.»
Nu var det aftaladt, att konsul With på denna punkt skulle föreslå en betydlig nedsättning af arbetschefens, Mordtmanns, årliga lön; men innan han fick ordet, reste den unge arbetschefen sig; han var uttryckligen kallad till detta direktionssammanträde.
»Mina herrar», sade Michal Mordtmann lätt och otvunget, »det gläder mig på visst sätt, att förhandlingarna i dag ha tagit denna vändning; ty det gör det lättare för mig att
