Hoppa till innehållet

Sida:Fortuna.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
153

vara utsatta för rikedomens frestelser; och som Jörgen alltid kom till korta i debatten, måste han finna sig i större utgifter och mindre gnideri.

Sedan den tiden höll fru Kruse vakt öfver sitt eget hjärta, och hon höll också ögonen på sin man så godt hon kunde. Men han hade nu sitt ogenomträngliga smyghål ute i den mörka gamla kryddboden, der förmögenheten hade skrapats ihop skilling för skilling med knappt mått och mål, och der fortfor det visst att gå ungefär som förr. Den väsentliga förbättringen med Jörgen var allt, att han, när året hade varit riktigt godt, kunde mäta till julklappar och prestoffer litet rikligare.

Men för sin egen del undgick hans hustru girighetens frestelse, hvilken eljes låg så nära för henne, som själf med svett och möda hade varit med om att skrapa ihop förmögenheten. Och på samma gång som fru Kruse fick både lust och förmåga att afhjälpa den nöd, hon såg omkring sig, luftade hon också ut ur huset och hushållet all den småaktiga sparsamhet, som hade följt med från de fattiga tiderna; och Jörgen, som alltid hade varit tjock, han rundade sig nu ännu väldigare i nya kläder och rena kragar, skinande af god mat och god behandling.