Sida:Fortuna.djvu/153

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
155

gnideri? Månne det verkligen kan vara Vår herres allvarliga mening, att hvarenda skilling skall vändas så otaligt många gånger, att man ständigt skall vara i hjärtängslan för att den minsta smula skall gå förlorad?

»Nej, långt ifrån, det menar han visst icke», sade fru Kruse halfhögt och drog ifrigt i strumpskaftet, så att det blef en omåttligt lång, smal korf.

Och det var ändå det man begärde af henne — icke direkt, men i hundra små antydningar — både Morten och i synnerhet Fredrikke. I början brydde hon sig icke vidare om det; men slutligen kunde hon ej undgå att känna en liten dold tagg i nästan hvarje ord de unga sade. Hon svarade ingenting och länge trodde hon ej, att någon annan märkte det, tills Peder en dag plötsligt sade:

»Mamma du, jag har hyrt tre små rum ofvanpå hos fru Gottwald.»

»Men herre Gud, Peder, hvarför vill du flytta hemifrån?»

»Tycker inte mamma, att jag är tillräckligt gammal till det?»

»Åh prat, Peder, tror du inte jag ser på dig, att du har ett annat skäl?»

»Ja, det har jag också; och vill du veta