Sida:Fortuna.djvu/171

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
173

refuserar fabrikens växlar, så är det ju just derför att krediten är minskad —»

»Ursäkta, herr professor, men här i denna affär använda vi alls icke vår kredit.»

»Sådan skall en solid affär vara, Marcussen.»

»Vår är alltför solid, åtminstone för våra förhållanden. Med Carsten Lövdahl på papperet skall jag skaffa en million på åtta dagar.»

Professorn lade sig tillbaka i stolen; han visste, att det var sant. Namnet var utmärkt godt; den stora förmögenheten, som på en gång gjorts flytande, hade gifvit hans affär anseende som en af de mest solida och kontanta på hela kusten, och Lövdahl tyckte om att höra det.

»Fabriken», sade han, »har ju åtskilliga skulder.»

»Det bästa skulle vara att ge den der fabriken tusan», menade Marcussen öppenhjärtigt.

»Men, Marcussen, hur kan ni —»

»Ursäkta, herr professor, jag menade bara, att vi ta oss alldeles för nära för den der fabrikens skull.»

»Det skall gå med Fortuna, ni skall få se, både ni och alla andra välvisa herrar — men låt oss inte mer tala om det. Hvad menade ni med att begagna vår kredit?»