Sida:Fortuna.djvu/188

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

XI.

Barnmorskan fick rätt, när hon efter de första dagarna efter lille Carstens födelse upprepade gånger sade, att frun var för ung till att genast känna hela lyckan af barnet; det skulle nog komma.

Ty då Clara hade förvissat sig om, att hennes skönhet ingenting hade lidit, kastade hon sig öfver den lille med en kärlek så glupsk och svartsjuk, att hon nästan kände sig på krigsfot med alla, som omgåfvo henne och som ville stjäla sig litet rättighet till att vara meddelegare i barnet. Hon skrupensade upp sköterskor och barnpigor, för att de ej förstodo att vårda barnet rätt. Så länge den lille mådde bra, var det Clara, som skötte honom efter en bok och efter långa bref från modern. Men kom det litet knip i magen eller något