Sida:Fortuna.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


III.

»Kom in, — ja, kom in, herr kandidat, så kan ni få se, hur småfolk har det; det kan göra er godt, och dessutom är det modernt — hvafalls? Arbetsgifvarne känna ju nu för tiden sina arbetares lif och vilkor i grund och botten; och se på literaturen — hvafalls? Bara småfolk, fattigt folk, arbetsfolk — Åh, min högt ärade herre! Vi drunkna i sympati och medlidande! Jo, det är en skön verld vi lefva i — hvafalls?»

Dermed pekade han rundt omkring i det lilla svarta rummet, der det nästan ej fans någonting.

Endast borta vid fönstret låg en hög af vassrör och hvitskalade vidjor, och midt i detta satt en ung flicka och flätade korgar.

»Hvem är det, du har med dig, far?» frågade hon skarpt.