dottern halfhögt; men Abraham hörde det och det var något i tonen som rörde honom.
»Jag vill gerna titta in, när jag går förbi, och se på edra korgar; jag behöfver visst korgar i mitt nya hushåll —» han riktade vänligt dessa ord till henne och gick sedan.
»Pappa, hvad är egentligen gamle maskinmästar Steffensen för ett slags karl?»
»Åh, det är en rabulist, som har försökt på allt möjligt i verlden och aldrig har dugt till något.»
»Men han sköter ändå maskinerna —»
»Ja, på sitt sätt! — Mordtmann protegerade honom, det är litet af charlatan hos dem begge två; men Steffensen är en orolig sälle, som inte passar i en ordentlig fabrik som vår.»
»Du tänker väl inte på att afskeda honom?»
»Jo, med allra första.»
»Men han är fattig —»
»Det fins de, som tro, att han är rik.»
»Men hans dotter är blind.»
»Har han en dotter?»
»Jag trodde, att du hade sett hennes ögon; det tycks vara ett intressant fall.»
»Såå», svarade professorn torrt och fortsatte sitt arbete.
Men Abraham beslöt att se nogare på Gretes ögon, om han kom dit igen. Alla
