ett slags konsumtionsförening; nu fins det sparkassa och sjukkassa och allt möjligt.»
»Således en arbetareförening? Och der är du medlem, Peder?»
»Medlem?» utropade fru Kruse, »det är ju Peders förening; han har stiftat den och satt alltsamman i gång.»
»Jaså», svarade Morten torrt.
Fru Kruse blef litet röd i ansigtet och ville säga något; men hon hejdade sig och inbjöd svärdottern att följa med till hennes lilla rum ofvanpå.
Fadern hade också smugit sig ut igen i butiken, så att de begge bröderna blefvo ensamma.
»Jag gratulerar dig, Morten, både till din utnämning och förlofning; hon ser verkligen så söt och snäll ut.»
»Fredrikke är en allvarsam och strängt uppfostrad flicka.»
»Ja ja, hon kan väl vara söt för det.»
»Sådana lättfärdiga ord passa alldeles inte in på min fästmö; och jag vill på förhand be dig —»
»Prat, Morten! Sjåpa dig inte! Den tonen kan vara god nog för de andra, men du skall inte inbilla dig, att jag, som känner dig så väl, låter dupera mig af sådant. På tu man
