hand kan du till och med tryggt lägga af dig hela prestvärdigheten; jag försäkrar dig, att i mina ögon gör det der dig bara löjlig.»
»Det gör mig uppriktigt ondt, Peder, att du fortfarande tycks vara —»
Men Peder var redan utom dörren, och Morten stod ett ögonblick och såg efter honom, derpå satte han sig vid bordet, tog fram sin annotationsbok, skref siffror och adderade ihop dem.
Advokaten Peder Kruse hade namn om sig att vara tämligen dum; och han hade ej heller kommit långt i verlden. Han förtjenade så mycket som han behöfde och bodde för öfrigt hemma, emedan de gamla önskade det.
Framtiden såg icke ljusare ut; ty det var själfklart, att ingen offentlig institution kunde anförtro sina juridiska, angelägenheter till den lille radikale sakföraren, amtmannen kunde ej ge honom justitiemål och då han nu hvarken drack eller var opålitlig, kom man öfverens om, att han var för dum.
Deremot hade han ett visst handlag med att tillnarra sig förtroende bland simpelt folk; han uppviglade nämligen massorna, som det hette. Fastän han var en akademiskt bildad man, umgicks han bland arbetarne och förmådde dem att sluta sig tillsammans omkring
