Sida:Fortuna.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
52

af dem, hvilka i följd af Guds egen anordning förestå hans rike här på jorden i Stockholm, så måste han ju i ödmjukhet anammas som den, som hade myndigheten, hur underligt det än kunde synas för kött och blod, att denne tjocke pojke plötsligt steg upp ibland dem och tog deras själar under behandling.

Och om det än icke blef något spring efter hans predikningar, som det eljest alltid brukar vara med nya prester, vann han å andra sidan sina förmäns och medbröders odelade aktning och välvilja. Ty han var ingen pratmakare, han ville ingenting nytt besvärligt, utan hade en klädsam vördnad för det gamla.

I synnerhet var fattigvårdssysslomannen hänryckt. Nya komministrar voro eljest en pröfning för honom; då skulle det undersökas hos de fattiga, hjälpas här och icke hjälpas der; fruntimmer kommo springande med varm soppa, och det blef en oro bland de fattiga, så att de voro omöjliga att styra.

Men intet af allt detta inträffade med komminister Kruse; han skickade de första fattige, som gjorde ett försök, till fattigvårdssysslomannen, som det är skick och bruk, och det kom icke en enda skål soppa för hans skull.