Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
VI.
Några dagar derefter sökte komministern efter aftal professor Lövdahl på hans privata kontor. Presten var något nervös och orolig och torkade ifrigt svetten från sin panna med näsduken, som han höll hopvecklad i sin knutna hand.
Professorn var lugn och välvillig, men onekligen litet nyfiken.
Som han trodde, att det var fråga om en insamling för välgörande ändamål eller en förening eller något dylikt, så började han, för att hjälpa den förlägne unge mannen, med några allmänna talesätt om de många pligter och besvärligheter, som hvila på den samvetsgranne själasörjaren.
Men han förstod snart, att der var det icke; och slutligen ämnade han rent ut fråga, hvad det var presten ville, då denne ändtligen
