mycket klumpigt kom fram med den frågan, om professorn kände sig tillfredsstäld i sitt arbete som verkställande direktör för fabriken.
»Åh ja, tämligen; det är förstås alltid ett stort ansvar förenadt med att sålunda vara ett slags försyn i det lilla för så många menniskor. Men vi försöka att på bästa sätt efter förmågan förbättra arbetarnes vilkor.»
Men här var det heller icke; det var ej heller om arbetarne det skulle talas; komministern hostade och sade derpå osäkert:
»Aktierna äro väl fördelade på många händer?»
»Aktierna! Hvad behagas? Jaså, ni frågade om aktierna — jo, de äro fördelade på många händer — det vill säga, så fasligt många är det inte. Beloppet är stort, 1,000 kr. pr hel aktie, och vi ha inte inlåtit oss på att utställa halfva eller mindre.»
Professorn återvann sin fattning, som han så när hade förlorat, då det gick upp för honom, att det var affärer här skulle talas om. Han kände sig likväl fortfarande något osäker.
När han talade med personer af sitt eget ursprungliga stånd, var professorn alltid vetenskapsmannen, färdig till ett öfverlägset gyckel öfver krämarne. Derför föreföll det honom från början litet ovant och bakvändt, att två
