Hoppa till innehållet

Sida:Frälsningsarméns öfwerensstämmelse.djvu/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
10

Deras tystnad om dessa ting är ju rent af i strid med och en protest mot Jesu egen predikan.

I sin bok om helgelsen säger Booth sidan 4 frågan 16:

Fordrar Gud lydnad för en lag, som han wet det är alldeles omöjligt att hålla?

Nej! Wi kunna icke föreställa oss, att en kärleksrik Gud skulle fordra af oss det, som han wet är omöjligt, och så fördöma oss, för att wi icke göra det. Hans tjenst är en rimlig tjenst, och hans befallningar äro icke swåra.”

Här slår alltså Booth werkligen af på Guds kraf i lagen och säger, att Gud kräfwer icke full lydnad för den; ty hans tjenst är en rimlig tjenst. Men huru är icke denna Booths lära rakt i strid emot Jesu predikan om lagen. Tänk på Jesu bergspredikan, i hwilken han förklarar lagen till dess hela innehåll, icke blott den yttre bokstaf, men också till dess anda och kraf på hjertats fullkomliga kärlek och renhet. Och hwad säger icke Jesus i Matth. 19: 17 till den rike ynglingen: ”Will du ingå i lifwet, så håll budorden”. Han slår icke det aldra minsta af på dessa bud.

Jesus wisste alltför wäl, att den rike ynglingen icke kunde hålla buden, men ändock kräfwer han af honom deras fullgörande. Det sker, på det att den unge mannen skall komma till en smärtsam erkänsla af sin egen synd och wanmakt.

Hwar och en skall häraf förstå, hurudan den lagpredikan kan wara, som förkunnas i frälsningsarmén, för så widt som predikanten rättar sig efter sin generals lära. Och dertill har han fullt förpligtat sig.

Men det är säkert: förswagas lagens predikan, så förswagas med det samma också predikan om synd. Om lagens kraf nedsättas och förswagas, så förswagas i samma mån skuldmedwetandet och menniskan bringas icke till denna lefwande erkänsla af synden, denna, så att säga, andeliga konkursställning, som dock är oundgänglig i och för en sann bättring. Paulus säger i Rom. 7: 7: Synden kände jag icke utan genom lagen, ty jag hade icke wetat af begärelsen, om icke lagen hade sagt: ”Du skall icke begära”. Men då förswagas i grund med det samma också evangeliets predikan, som Luther säger i sin kyrkopostilla: göres lagens predikan om intet, så tager den äfwen evangeliets predikan med sig.