att tala, utan må de wara undergifna, såsom ock lagen säger. Men wilja de lära något, så fråge de sina män hemma; ty det är skamligt för qwinnor att tala i församlingen.”
Se det, wänner, är sannerligen tydliga ord, som man icke kan missförstå. Paulus säger icke allenast, huru det skall wara, nämligen att qwinnan skall tiga, men han angifwer också grunden dertill, i det han säger, att det är ”skamligt” d. ä. otillständigt och stridande mot qwinnans ställning såsom qwinna att offentligt tala i församlingen. Hennes uppgift tillhör nämligen icke det offentliga, utan det enskilta lifwet och hennes ställning i förhållande till mannen är en underordnad, utan att derföre wara en sämre eller obetydligare. Detta beror derpå, att, som det heter i 1 Tim. 2, ”mannen är skapad först, sedan qwinnan. Och mannen är qwinnans hufwud”. Paulus förer alltså denna sak tillbaka till Guds wid skapelsen faststälda ordning. Gud har sjelf bestämt det så, att mannen skulle wara den ledande. Amen. Och detta bestämmer apostelen i 1 Tim. 2: 11, 12 närmare sålunda: ”En qwinna låte lära sig i stillhet med all undergifwenhet. Men en qwinna tillstädjer jag icke att lära andra eller att råda öfwer mannen, utan hon ware i stillhet. Ty Adam wardt först skapad, sedan Eva.”
Med anledning af 1 Kor. 14 har nu fru Booth haft ett bittert men fåfängt arbete, i det hon har sökt att skaffa bewis för att ordet tala i 1 Kor. 14: 33 (λαλεῖν) icke skall betyda att tala med förstånd och wisdom. Nej, det skall endast wara att prata och sladdra. Jag säger: det är ett fåfängt arbete. Se blott samma kapitels 27 vers och följande. Der ha wi ordet λαλεῖν flera gånger i betydelse af att predika Guds ord. Vers 27: om någon talar med tungor, så tale twå eller högst tre hwar gång. Vers 29: men af profeterna tale twå eller tre. Hwem ser då icke, huru helt och hållet orimligt det är att komma med det påståendet, att detta ord i vers 34 skulle alldeles hafwa skiftat betydelse och wara att förstå om något helt annat. En sådan tolkning kan endast den tillgripa, som på grund af sina förutfattade wrånga meningar är nödsakad att inlägga i ordet en annan mening än den redan befintliga. Den allmännaste betydelsen af ordet λαλεῖν i det nya testamentet är att tala, underwisa och predika. Se t. ex. Matth. 10: 20: ”ty det är icke I, som talen, utan det är eder Faders Ande, som talar i eder”.
