den bibelstridiga qwinnopredikan;
bullret och owäsendet och det teatraliska wäsendet;
lägges, säga wi, allt detta och ännu mer tillsammans, så kunna wi, med allt erkännande af arméns ifwer, omöjligen betrakta denna annorlunda än som ett i många afseenden wilseledande och farligt samfund. Och här gälla helt säkert Pauli ord i Rom. 16: 17: ”Jag förmanar eder, mina bröder, att I hafwen akt på dem, som åstadkomma söndringar och förargelser twärt emot den lära, som I hafwen inhemtat, och wiken från dem!”
Skulle du, som läser detta, hysa någon tanke på att likwäl wilja sluta dig till frälsningsarmén, så beder jag dig: öfwerwäg åter och återigen under bön det, som här är anfördt. Är eftertanken opartisk och bönen om den Helige Andes wägledning allwarlig, så skall du wisst komma till att uppgifwa den meningen och komma till insigt om, att det är oförswarligt att öfwergifwa den lutherska kyrkan, kyrkan med det rena ordet och de rena sakramenterna, för att öfwerlemna sig åt ett samfund, som förkastar sakramenterna och förer en på många sätt förfalskad förkunnelse af Guds ord samt drifwer en bibelstridig praktik.
Behåll oss wid ditt rena ord,
Förhindra satans själamord,
Så att din kyrka i all tid
Må se att du är henne blid.
Du wärdes, Herre, se dertill,
Att mången lärer som han will:
Ett sjelfklokt wett will mästra Gud
Och tadla på Hans ord och bud.
De stolte andar dämpa ned.
Som snabba, efter tidens sed,
Att föra nytt på banen an,
Förfalska så din lära sann.
Ditt ord är i wår nöd och sorg
Wår säkra tröst och fasta borg,
Derwid behåll din kyrka ren
Och fria henne från allt mehn.
Sw. Ps. N:r 120:4, 5, 6, 8 vv.
