lemna hela sitt lif åt frälsningskriget, hwarthän än Gud will sända det; till att se det föraktadt, hatadt, slaget, sparkadt, kastadt i fängelse eller dräpt för Kristi saks skull. Du må låta det i dig se ett exempel på, hurudan en soldat i frälsningsarmén bör wara, och efter bästa förmåga lära och uppfostra det till att wara en trofast soldat, som gifwer hela sin tid, alla sina krafter, alla sina gåfwor, alla sina penningar för att hjelpa till att föra kriget. Du må hålla alla berusande drycker, tobak, pynt, rikedom, dålig läsning, werldsligt umgänge och inflytande, som kan skada det till själ eller kropp, så långt som möjligt borta från ditt barn. Du må också med afseende på barnet af all din förmåga uppfylla Guds wilja och dina öfwerordnade officerares önskningar.” Derefter skall kaptenen fråga föräldrarne: ”Önsken I gifwa detta edert barn åt Herren och åt armén på de wilkor, som jag har uppräknat?” När det så härpå har swarats ja, skall kaptenen sträcka händerna ut emot barnet och kommendera: Rätt! och när stillhet är åwägabragt, skall han taga barnet i sina armar och säga: ”Herre, arméns Gud, tag detta barn, N. N., till att wara ditt eget barn!” Derefter beder han en bön ”med de ord, som Herren ingifwer honom,” och säger: ”I Herrans och N. N. korps af frälsningsarméns namn har jag tagit emot detta barn, som af sina föraldrar helt och hållet är öfwerlemnadt till werldens frälsning. Gud wälsigne och beware detta barn! Amen! Jag pålägger eder, detta barns föräldrar, i Guds och denna frälsningsarmé-korps närwaro, att uppfylla de löften, som I i dag hafwen aflagt med afseende på detta barn.” Derefter uppfordras de närwarande till att bedja för föräldrarne och barnet, och så ljuder det: bayonets—fix! efter hwilket utrop löjtnanten leder affyrandet af salwor. ”Gud wälsigne föräldrarne! Gud wälsigne detta barn! Gud wälsigne frälsningsarmén!” Härtill swaras tre gånger: Amen! Och slutligen kommenderas det: ”Soldaterna på knä!” och så bedes der. Öfwer de små soldaterna, som på detta sätt äro inregistrerade i armén, hålles förteckning. I en slutanmärkning i ritualet inskärpes, att watten icke må anwändas wid denna handling, och att det endast må brukas der, hwarest en af föräldrarne är ”soldat”.
Hwad tycken I om detta? Kan man tänka sig en större sjelfrådighet, för att icke säga fräckhet, än att så utan widare kasta öfwer bord Herrens nådemedel och i stället helt och hållet godtyckligt och på egen hand inrätta en sådan ceremoni?
Får således frälsningsarmén sin wilja fram — och den will inregistrera alla menniskor och alla folk i sina rullor — så skall Kristi församling mista de dyra sakramenterna, dopet och nattwarden.
Tänk den tanken till slut, min wän: församlingen skall mista dop och nattward!
Skulle du, som har för afsigt att gå in i armén, läsa detta, så frågar jag dig inför Guds ansigte: ”Wågar du werkligen sluta dig till ett samfund, som är till den grad upproriskt mot Herrens egna anordningar och instiftelser?”
