— och då ännu bibehöllo sin stams dräkt och sofvo ute på bara marken. De, som jag såg i Punta Arenas och Ushuaia, hade ett helt annat uttryck af sorg, grämelse, liknöjdhet och smuts, och det är ju ej heller i fängelser eller hospital, som man hos oss bör söka representanter för mänskliga behag. Och ej heller såsom civiliserade blifva de rätt till sin fördel; så t. ex. var det svårt att se någon löjligare syn än tre indianflickor, som vistades i konsul Stubenrauchs familj, när de med sina väldiga gestalter,
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här. Bildtext: Onaindianer i sin koja.[1] |
grofva drag och sitt stripiga hår om eftermiddagarna, klädda i
storrutiga bomullsklädningar och med moderna hattar à la
blomsterträdgård, promenerade i solskenet på hamnbryggan i Punta
Arenas.
Det lider nog intet tvifvel, att man kan vandra vidt öfver hela jorden, från pol till pol och från en världsdel till en annan, utan att påträffa en folkstam, som lefver ett lif så hårdt och så
- ↑ Bilden är ritad efter fotografi men något idealiserad — bostäder med tak och tillika så väl ombonade finner man knappast i verkligheten.
