Hoppa till innehållet

Sida:Från Eldslandet.djvu/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
133
USHUAIA OCH YAGHANINDIANERNA.

endast stänges af grupper af mindre öar. Bland dessa farleder är Beaglekanalen en af de märkligste. Med en bredd, som sällan uppgår till en half svensk mil, fortgår den mellan Eldslandets hufvudö och de båda stora öarna Navarin och Hoste öfver 200 km., alldeles som om den vore sprängd af människohand; man skulle nästan kunna jämföra den med de beryktade »kanalerna» på planeten Mars. På båda sidorna resa sig höga fjällmurar i medeltal omkring 1,000 m. öfver hafsytan. Den öfversta kammen är betäckt af evig snö, de nedre sluttningarna af tätt sammanväfda urskogar af antarktiska bokträd, och



genom dessa till stor del äfven på vintern gröna skogar nedskjuta på talrika ställen storartade glaciärer sina blåhvita ismassor ända ned till hafsstranden, där de ofta sönderbrytas af vågorna, så att man äfven midt i sommaren finner hafvet betäckt af simmande drifis. I rikedom och prakt öfverträffar denna natur i mångt och mycket t. ex. den, som man vid Norges kuster får se, medan den däremot i sitt totalintryck enligt min mening knappast uppnår denna, om man frånser enskilda oöfverträffligt sköna punkter. Skälet härtill är den enformighet, som vanligen råder i kust- och fjällkonturerna, ehuru man naturligtvis i detalj finner många ytterst sönderskurna partier, och i