storm, som inom kort skulle drifvit oss upp på stranden. Men någon annan möjlighet fanns ju ej, ty att med vår lilla båt midt i kolsvarta natten och i den rådande orkanen fara ut på hafvet vid Kap Horn — det syntes vara en gifven död.
Det hölls ett kort krigsråd, och på Hydéns och Fuentes' råd beslöts, att vi dock skulle försöka detta senare. Klockan hade blifvit vid pass fyra. Vi hade hela tiden legat med ångan uppe; nu hissades det återstående ankaret, och »Condor» ångade ut. Det var ett spännande ögonblick, då vi svängde förbi de svarta, lodräta klipporna vid vikens mynning, mot hvilka bränningen tornade upp sig till en svindlande höjd. Och hvilka vågor där ute på oceanen, mycket högre än masttopparna! Om en enda af dem träffat oss från sidan i det ögonblick dä vi svängde mot söder, så skulle ingen man ombord blifvit räddad. De gamla, erfarna sjömännen ombord förklarade alla, att de aldrig varit med om något sådant. Och maskinerna å dessa små ångare, afsedda för resor i farvatten inomskärs, äro ingalunda alltid pålitliga — det minsta fel i detta ögonblick, och vi skulle alla varit förlorade.
Lyckligtvis är passagen till Adventure Sound ej lång. Ännu en gång måste vi svänga, än en gång hängde våra lif och skeppets säkerhet på ett hår, och så voro vi nästan med ens inne å lugnare vatten, djupt tacksamma för att några af de svåraste stunderna under vår expedition aflupit på detta sätt. Utan förluster hade det ej gått: åtskilliga tonn kol hade från fartyget kastats öfver bord, en stor del af den zoologiska redskapen hade sköljts bort af vågorna, och lycka var, att ej alla våra saker, hvilka voro fastsurrade på däcket, efter ena eller andra föredömet kommit att gå samma väg.
Men nu var all fara öfver. Några timmar blott, och vi voro i Darwin Sound och sedan i Beaglekanalen. Och nu måste jag beskrifva ett af jordens mest storartade naturscenerier, dock blott helt kort, ty vi återkomma till samma ämne vid skildringen af de västpatagoniska kanalerna. Kanaler kallar man här ett slags inre farleder, egentligen smala sund, belägna mellan fastlandet och utanför liggande öar, som skilja sig från vår svenska och norska skärgård egentligen däri, att de själfva äro smala och jämförelsevis mycket långsträckta, så att man stundom färdas hundratals sjömil utan att någon öppning finnes i den skyddande muren. Däremellan finnas naturligtvis också dels mera öppna platser, dels ställen där utsikten mot hafvet
