ens någon bland dem, som verkligen reflektera öfver hvad detta och kristendomens sanningar egentligen betyda. Åtminstone har jag ej hört omtalas några exempel, som skulle bevisa motsatsen. Men man får dock ej förneka det stora framåtskridande, som missionärernas verksamhet äfven i detta hänseende innebär. Det var en egendomlig känsla att bevista gudstjänsten i missionens lilla kyrka, prydd med taflor och med inskriptioner på yaghanspråket. Själfva predikan hölls på alla tre språken, engelska, spanska och yaghan omväxlande. Jag kunde naturligtvis ej följa med hvad missionären sade till indianerna, men visst är, att de syntes följa med under odelad uppmärksamhet, liksom de äfven togo del i sången och i alla ceremonier.
För närvarande äga alla yaghanindianerna åtminstone en viss grad af halfcivilisation. Endast i Darwinsundet skola några få familjer ännu fortsätta med det gamla lefnadssättet, men äfven de besöka ofta missionen. Nästan alla tala litet engelska och slå sig gärna i samspråk med den besökande främlingen. Några bebo ännu kojor, byggda efter den gamla principen ehuru fastare och bättre gjorda, men flertalet bor i små timrade trähus med inredning ungefär som i en vanlig nybyggarstuga. De gamla barkbåtarna ser man ej mer, utan de nutida båtarna huggas med yxa ut ur en enda trästock. Det är enklare och går fortare, men de äro ingalunda säkrare än de gamla. Om eftermiddagarna komma de gärna in till staden, och man ser dem ofta spela ett parti biljard på någon af de talrika krogarna. Men de lefva ständigt nyktert och ordentligt, och jag hörde aldrig något klagomål öfver deras uppförande.
Men en sorglig förändring har samtidigt fått fast fot bland dessa indianer, och det är den stora dödligheten och deras snabba aftagande i antal. Bridges beräknade på 1870-talet deras antal till närmare 3,000, men vid en noggrann folkräkning, som han 1884 utförde, erhöll han då en slutsumma af endast 949 individer. Och detta antal har oupphörligt minskats, så att nu på sin höjd 300 finnas kvar. Knappast tre veckor efter det att argentinska staten i september 1884 grundlagt sin regeringsstation där och därigenom för första gången bragt Ushuaia i närmare förbindelse med den civiliserade världen, så utbröt bland indianerna en mässlingsepidemi, som angrep alla, gamla och unga, och på några veckor dödade 70 personer eller nära hälften af Ushuaias befolkning. Ej under då, att indianerna betraktade platsen med fruktan och talade om att draga bort därifrån för
