Den är belagd med grus, så att man t. o. m. i regnväder kan gå där med vanliga skodon. Men just som man kommer upp mot kanten af åsen, där, som man till höger ser plazan, och midt för en af stadens största affärslokaler, så skäres gatan af ett bredt dike, djupare än en manslängd, och hvaröfver går blott en smal bro utan balustrad. Vore gatorna inrättade för körtrafik, så skulle ett sådant tillstånd bli outhärdligt, men nu fäster man sig ej mycket därvid, fastän t. ex. just under mitt besök en af stadens förnämsta handlande råkade falla ned där och bryta af sig armen. Man bör också komma ihåg, att om nätterna — och dessa äro om vintern långa — all belysning fullständigt saknas på gatorna.
Är nu hufvudgatan dålig, så äro de andra så mycket sämre. Den andra tvärgatan mot norr, t. ex. Tvärs genom densamma utefter hela dess längd, löper ett dike eller rättare en af regnet bildad floddal med lodräta väggar, nedskurna nära två meter djupt i leran. För en geolog är det ett mycket bekvämt tillfälle att midt i staden studera en intressant strandaflagring. Men passerbar är gatan icke, allra minst efter ett litet regnväder, utom vid öfvergångsställena vid några få af gatorna. — Ännu värre äro några af långsgatorna, t. ex. den som följer åssträckningens fot helt nära intill hamnen. Ännu framme vid hufvudgatan finnas här djupa insänkningar, som till gatans hela bredd äro fyllda af stillastående vatten. Blott efter långa perioder af torka och blåst torkar detta ut, kvarlämnande en stinkande massa af dy, döda hundar och kattor, gamla stöflar, tombuteljer, bleckburkar, matrester och hvad öfrigt, som bildar affallet från en stad. Och detta som sagdt i stadens centrum. Stenlagda trottoarer har man ej, utan gångbanorna äro blott med en smal timmerstock afstängda från gatan. Innanför denna bildar sig ofta en annan insänkning, som stundom också är vattenfylld. Vill man då gå pä en sådan gata, så måste man alltså balansera fram på den smala stocken mellan två djupa vatten — att möta en vandrare är alldeles omöjligt.
Erkännas må, att om man ser staden under torra årstider, några af dessa olägenheter framträda mindre. Så mycket värre är det efter de långa höst- och vinterregnen, då hela staden förvandlas till en smutspöl. För att komma ut till postkontoret hade man t. ex. under en lång tid utefter ett helt kvarter rest upp en ställning af träbockar, där man fick balansera sig fram så godt som det var möjligt.
