Sida:Från Eldslandet.djvu/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
157
PUNTA ARENAS OCH MAGELLANSSUNDET.

Med sådana undantag är lifvet i det stora hela lugnt; någon fara att i nattens af ingen belysning skingrade mörker vandra omkring på gatorna eller i stadens omnejd finnes absolut icke. Litet oväsen af ilandkomna sjömän, det är nästan allt, när icke enformigheten afbrytes af mera celebra saker, såsom när en dag under min vistelse där stadens båda läkare, som tillika äro redaktörer för hvar sin tidning, på öppen gata piskade upp hvarandra, tills den ene låg på platsen. Polisen blandade sig på högre befallning ej i saken.

En mera växlande befolkning än den i Punta Arenas torde vara svårt att på annat ställe finna. Antalet uppgick vid folkräkningen år 1895 till 3,100 personer. Det öfvervägande antalet bland de fullvuxna äro främlingar. De större handelshusen, af hvilka dock Punta Arenas' välstånd i första linien beror, innehafvas så godt som alla af européer, bland hvilka tyskar, engelsmän och spaniorer intaga de främsta rummen. Antalet dylika hus af första ordningen är ganska betydande, och flera bland dem hafva samlat goda förmögenheter. Tiderna ha emellertid nu förändrats, och för dem, som senast kommit till, äro utsikterna föga ljusa. Af industriell verksamhet finnas blott några obetydliga sågverk, som försända virke till Argentina och Falklandsöarna, samt vidare ett tegelbruk och ett bryggeri, som båda hittills lämnat ganska dålig vara. Bland stadens lägre, icke infödda befolkning har man egentligen blott två klasser, dels de s. k. »austriacos», mestadels dalmatier, greker och norditalienare, till hvilka hela hamnbefolkningen hör, dels en mängd f. d. sjömän från jordens alla kanter, som förrymda eller stormdrifna kommit att stanna här. Flera af dem slå sig ut med växlande handtverk eller med småaffärer af olika slag, medan å andra sidan just af dem många gått ut på landsbygden, lockade af det fria lifvet som guldgräfvare, jägare, gauchos och herdar.

Skandinaverna i Punta Arenas utgöra en hel liten koloni, hvars medlemmar dock föga hålla ihop och ej mycket märkas, emedan de snart förlora sitt språk, som utbytes mot engelska eller tyska. Om också inga bland dem nått något större inflytande eller rikedom, så är det dock många, som förvärfvat en mycket aktad ställning.

Till chilenerna höra i främsta rummet ämbetsmannavärlden: guvernören öfver det stora territoriet Magallanes, ungefär lika vidtomfattande som Norrland, polischefen, regeringens och