att man egentligen blott hade två vägar att välja på. Den ena vore att följa den mäktiga flod, som bildar utloppet för Maravillasjön och som genomskär bergskedjan ned till Ultima Esperanzas innersta vik; jag har kallat densamma efter dess upptäckare, Serranofloden. Men det var ej sannolikt, att den skulle visa sig segelbar hela vägen, och i alla fall kräfde dess utforskning en god, lätt båt. Den andra gick genom en djupt nedskuren dalgång, som jag uppifrån iakttagit: dess fond kunde jag ej urskilja, men det var tydligt, att den i någon mån till sitt läge motsvarade en af de djupast inträngande fjordarna västerifrån, Peel Inlet. Denna väg beslöt jag att följa.
Den 15 december bröto vi upp till en af de intressantaste expeditioner jag inom hela området utfört. Männen och hästarna fingo alla följa med, men packningen var reducerad till det allra minsta möjliga. Hvad vi än skulle möta, säkert var, att terrängen skulle bli den sämsta möjliga. Till en början gick det dock jämförelsevis lätt. Vi följde stranden af en stor sjö norr om Maravilla (Lago Sarmiento); utsikten är praktfull med den höga, isolerade, snö- och glaciärhöljda Paynekomplexen i fonden och mäktiga, alltmer hopträngda bergshöjder på sidorna. Men terrängen är oländig, det går backe upp och backe ner, utför höga, branta, långsträckta jordvallar, öfversållade af klippblock och bevuxna med massor af den förut omnämnda låga, taggiga växten. Alltmera höjer sig landet, ju västligare man kommer, men ofta bär också vägen nedför i en trång dal med tvärbranta sidor, och ett par gånger passerade vi ej obetydande vattendrag, stundom så sumpiga, att det endast var med största svårighet vi kunde föra våra djur öfver.
Ännu värre blef det, när skogen vidtog. Till en början var det blott smala band nere i djupa raviner mellan branta väggar af skiffer och sandsten. Men så hopflätad var den här, att vi ej kunde tänka på att komma fram på annat sätt än genom att bana väg med yxan. Hästarna hyste emellertid tydligtvis ingen beundran för vårt arbete utan experimenterade att söka sig andra vägar vid sidan om dem, och ofta stod man förtviflad och handfallen vid svårigheten att hålla ihop och samla denna skara. Allt tätare och vidsträcktare blefvo skogsdungarna, tills vi ändtligen efter tre forcerade dagsmarscher stodo vid själfva mynningen till den dalgång, som skulle bli föremål för vår undersökning.
Upptagande dalens hela bredd ligger framför oss en sjö af något mer än en half mils längd, insänkt mellan branta
