lodräta branter, torn och tinnar och afslutadt med ett spetsigt hörn, där fjällväggen i en enda tvärbrant stupning synes falla ned öfver 1,000 m. Det är Bagualesbergens basaltmassor, hvilka från början lockade mig på ett oemotståndligt sätt att tränga dit in för att undersöka dem. Till alla dessa skiftningar i taflan kommer ytterligare en: en vidsträckt fjällsjö, hvars dunkla vattenmassa försvinner likt en fjord i ett blånande fjärran mellan de snötäckta fjällen.
Vid östligaste änden af denna sjö, som redan erhållit flera olika namn och på argentinska kartor kallas Lago Maravilla, »den underbara sjön»,[1] ligger ett litet nybygge, tillhörigt Mr. Tweedie, det yttersta mot nordväst i detta område. Där var första målet för vår resa; därifrån ville jag göra utflykter för att lära känna de alldeles obekanta trakterna i väster och norr. Men det skulle ej vara så lätt för oss att komma dit. Emellan oss låg den stora floden, som var för uppsvälld att kunna passeras på det vadställe, som Angel sökte ut. För att afvakta tiden och inhämta närmare upplysningar, beslöt jag att gå en smula tillbaka till ett annat, sydligare nybygge, tillhörigt en tysk kolonist, herr Kark. Detsamma hade varit yttersta punkten för min färd förgående år, och därifrån ville jag börja mina mätningar till traktens kartläggning.
Det stora, fruktbara och jämförelsevis rikt bevattnade lågland jag uppifrån höjden sett är ännu på grund af sitt aflägsna läge blott föga upptaget: tre små nybyggen med sammanlagdt omkring 15,000 får finnas sedan ett par år här uppe, en god del af året nästan alldeles afstängda från den öfriga världen. Det belgiska bolaget funderade nu på att intaga detsamma i sin kolonisationsplan. Men äfven oafsedt detta, var det genom sin högst underbara natur och utvecklinghistoria i hög grad inbjudande för en närmare undersökning, och jag dröjde också i dessa omgifningar nära en månad, innan färden gick tillbaka.
En af hufvudfrågorna gällde nu en större exkursion till de i detta område till hela sin natur fullständigt obekanta bergstrakterna för att dels lära känna deras beskaffenhet, dels utreda möjligheten att finna någon bekväm förbindelse med den västra oceanen utan att taga omvägen ned till Ultima Esperanzas strand. Under bestigningar af de omgifvande bergsspetsarna, af hvilka flera resa sig till omkring 1,000 meters höjd, fann jag,
- ↑ Efter Chiles nuvarande president kallas den också Lago Errazuriz.
