är ej alls illasmakande. Vår enda mat för öfrigt bestod af risgryn och ett slags pannkakor, som af olja och mjöl tillagades i en stekpanna. Te och kaffe hade vi äfven, men sockret var slut. Ett reservförråd af hvita bönor fanns också, men dessa kunde vi ej koka vid vår dåliga eld, och det mesta af dem fick göra resan tillbaka till Punta Arenas.
Det var alltså hög tid, att vi träffade på människor. Den tredje eftermiddagen visade oss ändtligen några enstaka får, att
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här. Bildtext: Ute på grässtäppen efter slutad dag. |
vi nalkades befolkade trakter, och i Coyleflodens breda,
gräsbevuxna dal fortsattes vår färd, tills vi på aftonen anlände till
Mr. Ness' hus.
Här höll det på att gå oss illa. Ägaren var borta, och en gammal förvaltare vägrade att sälja till oss vare sig kött eller andra matvaror. Det var enda gången under hela min resa, som icke en obegränsad gästfrihet blifvit oss visad. Efter långt ackorderande fingo vi ändtligen en gryta fårtalg för att därmed vid en stor eld på stäppens vis tillaga bröd. Mjölet hopröres
