Hoppa till innehållet

Sida:Från Eldslandet.djvu/251

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
212
ELFTE KAPITLET.

lägre än Syd-Shetlands, och som väl hvar och en måste antaga kalladt att sofva en evig sömn såsom hemvist för några få fattiga fiskarelappar och pälsjägare. Och nu se vi, huru detta land med ens dragit till sig allas uppmärksamhet, så att vågorna af folkvandringsrörelsen gå höga ännu i den civiliserade jordens aflägsnaste länder. Föga kunna vi ana, hvad jord och haf gömma vid Syd-Shetland, äfven om det ej skulle vara guld vi där påträffa. Men visst är, att äfven utan guld är det för vetenskapen ett förlofvadt land, och nästan outtömliga skatter äro där ännu att hämta på många områden. Skulle än Klondykes skatter anträffas där nere — dessas största betydelse skulle dock vara, att de gåfve en fast grund åt sydpolarländernas utforskning.