Sida:Från Eldslandet.djvu/250

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
211
NÅGRA ORD OM VÅRA VETENSKAPLIGA RESULTAT.

Sjömannen bekräftade med ed sin historia, och Weddell säger ganska träffande, att »om han ej verkligen sett djuret, så måste det ha varit ett verk af en upphetsad inbillning».

På det vildaste sätt är detta land sönderskuret, och ju längre söder ut man kommit med undersökningsarbetena, dess mer har landet låtit dela upp sig. Det är väl ännu ovisst, om ej själfva Grahams land består af flera öar. Flera af dessa öar äro vulkaniska. Deception-ön är en gammal krater, med ett inlopp så smalt, att ett skepp har svårt att passera det, och innanför ligger en af de praktfullaste och mest skyddade hamnar i världen. En liten ö, af Larsen kallad Lindenbergs sockertopp, var besatt af småkratrar, som utstötte tjock svart rök. De svarta lodräta bergväggarna, mellan hvilka man seglar i de trånga sunden, visa mycket ofta basaltens märkvärdiga, regelbundet pelarformiga förklyftning.

Det värsta i detta land är klimatet. En trakt, hvars sommartemperatur ligger betydligt under 0°, där januari månad är kallare än i södra Sverige, blott med den skillnaden, att man där nere befinner sig i årets varmaste månad, är icke mycket inbjudande för människor. Hvad temperaturen om vintern är, känna vi icke alls — kanske är den, liksom i vissa delar af den eldsländska arkipelagen, knappast märkbart kallare då än på sommaren.

Allt i allt — vi finna här ett land, hvars nordliga öar, af hvilka de största äro 5 svenska mil i längd, hela sommaren äro fullt tillgängliga utan några slags ishinder. Talrika ypperliga hamnar erbjuda öfverallt skydd åt ett fartyg, och det möter inga svårigheter att göra forskningar i land. Visserligen beskrifvas öarna såsom mestadels snötäckta, men detta är säkerligen icke alltid fallet; — hvalfångarne beskrifva så ofta med förundran, huru den ena eller andra ön är snöfri, och att städse tillskrifva detta vulkaniska orsaker torde ej gå för sig. Snarare är det fallet, att snön om sommaren smälter och förnyas om hvartannat å öarnas lägre delar. Vi finna en växlande berggrund, ett ytterligt fattigt djur- och växtlif å land men ett så mycket rikare i hafvet, ännu till största delen okändt för vetenskapen. Värst är det, att köld och snö, storm och dimmor midt i sommaren samla sig for att fördrifva den djärfve besökande.

Och dock — huru litet veta vi ej om detta lands framtid. Har icke världen just i dessa dagar sett exemplet af ett land långt uppe vid Alaskas ödsliga tundra, med en medeltemperetur kanske