dyrbara tunnel, som härtill är nödig och skall bli ett af de största arbeten i sitt slag i världen.
Aconcagua själft har 1897 blifvit bestiget af engelsmannen professor Fitzgerald, men otaliga andra bergstoppar, af hvilka flera äro nästan lika höga, återstå ännu att besegra. På grund af den låga breddgraden och det torra klimatet ligger snögränsen naturligtvis ganska högt, hvilket gifvetvis är en fördel. Ej heller äro bergsformerna så fantastiska och vilda som mångenstädes i Alperna, men storartade panoramor torde fördenskull icke saknas. Själf hade jag ty värr icke något tillfälle att tränga in något djupare i dessa bergstrakter.
Påfallande för arkitekturen i Santiago är, att alla byggnader äro så låga; redan tre våningar är äfven i de förnämsta kvarteren en stor sällsynthet. Anledningen härtill äro de talrika jordbäfningarna, af hvilka visserligen ingen under de senaste åren varit mycket förhärjande men hvilka dock städse hota staden med undergång. Svagare jordskalf förekomma nästan hvarje vecka.
Och likväl saknas där ej monumentala byggnader. En bland de mest imponerande, ehuru ej på grund af arkitektonisk skönhet, är den, hvari republikens centralregering är inrymd, ännu kallad »Casa de Moneda», sedan den under spaniorernas tid varit jämte annat myntverkets säte. Vidare märkas den tunga katedralen och flera andra kyrkor, universitetshuset samt talrika dyrbara privatbyggnader, stundom i de mest bisarra stilar, några af dem dock verkliga arkitektoniska mästerverk.
Men den vackraste byggnad i arkitektoniskt hänseende ej blott i Santiago utan troligen i hela Sydamerika var ända tills för kort tid sedan kongresshuset. En eldsvåda förstörde detsamma år 1895, men murarna stå ännu kvar, och beslut har nyligen fattats att återställa byggnaden i samma skick som före branden.
Platsen, där kongresshuset ligger, synes vara förföljd af olycka i fråga om eldsvådor. Utanför palatsets hufvudingång står en marmorbild, en af fyra änglar omgifven ung kvinna, som i drömmande andakt lyfter ansiktet mot höjden. Denna bild förfelar ej att göra ett djupt intryck på den förbigående. Den är rest till minne af en af de största olyckshändelser i vårt århundrade, den stora jesuiterkyrkan Compañias brand år 1863. Kyrkan var fylld till den yttersta trängsel på kvällen af en af de stora högtidsdagarna, då den plötsligt fattade eld; den enda utgången blef snart tilltäppt af personer, som pressats ned i
