köpmansvärld varit tal om att utsända en sådan försöksexpedition, och det är icke svårt att inse, huru betydelsefullt det för Punta Arenas skulle vara att kunna uppträda som ledande stad, ifall det skulle visa sig lönande att tillgodogöra sig ett eller annat af den antarktiska naturens alster. I en skrifvelse till den chilenske kolonisationsministern rekommenderade guvernören på det lifligaste vår plan, och då jag ett par dagar senare afreste till Valparaiso, var det ej utan förhoppning, att de gynnsamma politiska förhållandena skulle göra det lättare för mig att framställa min önskan att för ändamålet få disponera ett af den chilenska marinens fartyg.
Det var mig visserligen bekant, att i stället för den yttre konflikten de inre förhållandena för ögonblicket icke voro de gynnsammaste. En ny president skulle under vintern väljas, och Chile är hvarken den enda eller den största republik, där denna akt under månader drager uppmärksamheten från alla andra frågor. I Punta Arenas ansåg man det emellertid sannolikt, att redan innan jag hunne fram till Valparaiso utgången skulle vara bekant och att ingen större förändring skulle inträffa i landets politik, i det att en kandidat skulle blifva vald, hvars åsikter tämligen öfverensstämde med den nuvarande regeringens.
Presidenten i Chile utses på det sätt, att folket med allmän rösträtt väljer 284 representanter, som sammanträda till omröstning, och att den kandidat, som därvid erhållit majoritet, förklaras vara vald. Kongressen äger dock att pröfva, att dessa elektorer blifvit lagligen valda, och om så många af dem skulle behöfva uteslutas, att de kunnat inverka på valets utgång, då tillkommer det kongressen att bland de föreslagna kandidaterna utse den, som den finner för godt.
Nyheten om elektorsvalets utgång mötte oss så fort vårt fartyg anländt till bebodda trakter, men den var icke mycket upplysande. Hela folket var splittradt i två jämnstarka fraktioner, hvarvid det starkaste och mäktigaste af de förutvarande partierna, det liberala, splittrats i två hälfter, som anslutit sig antingen till den klerikal-konservativa eller till den radikala flygeln. Det förras kandidat var Federico Errázuriz, själf liberal, det senares Vincente Reyes, utprägladt radikal och antiklerikal. Det visade sig nu, att valet, så vidt elektorernas åsikter voro bekanta, utfallit så, att hvartdera partiet vunnit 142 representantanter, och det var troligen icke i enlighet med valmännens åsikter, när det rikare högerpartiet för den slutliga
