omröstningen för sig lyckades vinna två osäkra män från motståndarne.
Att en ofantlig massa svek och orättvisa förekom vid valet kunde äfven den utomstående se: arbetare tvungos att rösta på kommando, röster köptes med penningar och dryckeslag, personer, som aldrig existerat eller länge varit döda, inskrefvos i röstlängderna och röstade vid valet, medan motståndare till valförrättarne under förevändningar vägrades att deltaga däri. Det var en lång lista klagomål, som inkom till kongressen, och elektoremas omröstning kunde under skildrade förhållanden naturligen ej vara af stor betydelse.
Saken skulle emellertid i alla fall snart varit affärdad, om ettdera partiet haft afgjord öfvervikt i kongressen, men nu gjorde händelsen, att hvartdera partiet hade öfvervikt i hvar sin kammare och att i hela kongressen ungefär fullkomligt lika många medlemmar tillhörde hvartdera. Där blef en förbittrad strid, hvars första akt rörde sig om frågan, huruvida de föreslagna kandidaternas anhöriga inom kongressen skulle få deltaga i valet. Sedan detta besvarats jakande och sedan en hel rad andra frågor afgjorts, i sig själf obetydliga men hvar och en sådan, att den under dessa undantagsförhållanden skulle varit afgörande för utgången, skred man till utmönstrandet af de olagligt valda elektorerna, och äfven i detta fall synes tillvägagångssättet varit ganska opartiskt. Det beslöts därefter, att kongressen själf skulle utse presidenten. En mängd förslag diskuteraderas för att göra detta val så rättvist som möjligt, då båda partierna på grund af sin majoritet i hvar sin kammare skulle kunnat åstadkomma en den svåraste obstruktionspolitik. Med några få rösters majoritet utsågs slutligen Errázuriz af kongressen liksom af elektorerna till republikens president.
Det är i hög grad berömvärdt och vida skildt från hvad de flesta föreställa sig om Sydamerika, att under dessa i högsta grad invecklade och abnorma förhållanden talet om revolution icke från någondera sidan framställdes. Kanske ännu mera berömvärdt var regeringens uppförande. Både presidenten och ministrarne voro ifriga anhängare af Reyes, och det hade under föreliggande förhållanden för dem varit den enklaste sak att nedtynga vågskålen för honom. Och likväl undveko de under hela tiden all inblandning till hans förmån, och de olika provinsguvernörerna fingo de strängaste instruktioner i samma riktning, föreskrifter som också i det hela blefvo efterlefda.
