Sida:Från Eldslandet.djvu/296

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
247
I ATACAMAÖKNENS GRUFTRAKTER.

Huru storslagen naturen här är, såg jag, när jag om aftonen satt ute på en veranda högt uppe å berget och såg ut öfver den kringliggande slätten och öfver bergskedjorna, som den ena bakom den andra aftecknade sig i skarp relief mot den klara himmeln, där stjärnorna brunno med en alldeles underbar glans. Det var, som om man blifvit upphöjd långt öfver jorden upp mot det svartblå hvalfvet, som syntes så nära och dock så fjärran. Rundt omkring var tyst och stilla; blott på några ställen syntes ljus i dörrarna till arbetarbostäderna, och från ett ställe ljöd det sång, och man såg paren dansa den chilenska



nationaldansen, visande att icke alla funno arbetet så tungt, att de icke däremellan kunde njuta af hvad lifvet bjöd.

Som ett motstycke till Tamaya stå silfvergrufvorna vid Chañarcillo; äfven de ha varit berömda bland de främsta på jorden, och äfven de ligga nu öde på grund af svårigheten att tillgodogöra sig fattigare malmer och på grund af det opraktiska brytningssättet, där grufvorna konkurrera med hvarandra och hvarenda bland dem måste förse sig med alla de inrättningar, som eljest kunde vara gemensamma för hela fältet. Äfven