trifvas den ryktbara chirimoyan, hvars stora saftiga och doftande frukt med en frisk smak, som något erinrar om smultronets, af många resande anses för den mest välsmakande på jorden. Otaliga millioner ha passerat denna stad, och dess betydelse visas bäst däraf, att järnvägen dit upp, anlagd år 1851, var den första, som byggdes i Sydamerika. I omgifningarna ligga storartade amalgamations- och smältverk och en mångfald af grufvor. Jag besökte flera i den närmaste trakten men gjorde äfven längre
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här. Bildtext: Vid Amolanas' grufva. |
utflykter, och koppargrufvorna vid Amolanas voro bland de
intressantaste ställen jag därvid såg. Järnvägen går än öfver öde
sandöknar, än nere i Copiapóflodens dal, än öfver nakna
bergsträckningar, och dess slutstation ligger mer an 1000 meter öfver
hafvet. Men för att komma upp till grufvorna måste man på
omkring tre svenska mil stiga ytterligare, nära 1 500 meter, som
blott med möda tillryggaläggas af de små bergshästarna framför
vagnen. Amolanasgrufvan själf är en mycket märkvärdig
företeelse. Ett helt berg af porfyr bildar en fattig kopparmalm,
därigenom att den innehåller små fläckar af rik kopparglans.
Man skulle kunna bryta huru stora kvantiteter som helst, men
det lönar sig icke att taga ut mera än man kan krossa på
