platsen och anrika med hjälp af den obetydliga vattenmängden i en liten bäck, som kommer från de östliga fjälltrakterna.
Det största intresset i alla hänseenden erbjuda för närvarande de stora salpeterdistrikten, som upptaga norra delen af Chile, och de torraste, centrala delarna af Atacamaöknen. Dit kom jag ty värr icke. Den öfverväldigande mängden af salpetern i världshandeln kommer från den forna peruanska provinsen Tarapacá. Den salpeterhaltiga jorden, caliche kallad och hållande ända upp till 75 procent, förekommer vanligen omkring en meter under jordytan. En här af människor och mulåsnor för densamma till fabrikerna, där den utlakas och inkokas för att sedan skeppas till skilda länder. Jordens ödsligaste distrikt får alltså släppa till den näring, hvilken skall befrukta de fält, som utsugits genom den öfverdrifna konkurrensen kring kulturens centralpunkter. Omkostnaderna för framställningen äro emellertid stora. Det vatten, som användes för utlakningen, erhålles blott ur ytterst djupa borrhål och är dessutom vanligen salt och måste därför destilleras. Kol och alla lifsmedel betinga efter upptransporten mycket höga priser. Arbetarne, som lefva i små eländiga kojor, hafva hög aflöning, hvilken emellertid snart vandrar tillbaka till bolagens försäljningsställen. De utgöras till stor del af rått och sammanrafsadt folk, och då under senaste året en minskning i arbetsstyrkan gjordes och återstoden på regeringens bekostnad sändes ned till södern, så var det nära, att de fullständigt stört all ordning i de provinser, dit de fördes.
Salpeterexporten har fortgått tämligen länge, men först på de senaste åren har den nått verkligt kolossala värden och har på de sista 15 åren femdubblats; produktionen uppgick år 1894 till mycket nära en million ton med ett värde af öfver 40 millioner pesos. Den chilenska statskassan fylles till nära hälften af den exporttull å salpeter, som Europas jordägare få betala. Af mycket mindre betydelse än salpetern är den tillsammans med denna vunna joden, och likväl har denna produkt under vissa år i värde öfverstigit hvilken som helst af alla Chiles öfriga exportprodukter, vare sig koppar, silfver eller hvete. Tillsammans med dessa anträffas för öfrigt äfven andra salter, som kanske en dag skola visa sig vara af nästan lika stor betydelse.
Huru dessa märkvärdiga saltlager uppkommit är ännu en olöst gåta, och det är icke här platsen att uppräkna de olika teorier, hvartill densamma gifvit anledning.
