Det är icke endast i Atacamaöknen, som man i Chile finner grufvor. Cordillerernas bergskedja utmärker sig allt ifrån Alaska och ned till sin sydspets för en förunderlig mineralrikedom, och Chile har af denna fått mycket på sin del. Men söder ut ligga grufvorna mera spridda, och det mäktiga täcke af urskogar, som snart möter, gör det också svårare att här finna, hvad som kanske döljer sig längre ned.
Det kan ej förnekas, att Chiles framtid på det närmaste sammanhänger med dess grufdrift. Huru skall då denna framtid ställa sig? Det är en mycket svår fråga att besvara, men å ena sidan måste man medge, att ett så vidsträckt och i geologiskt hänseende okändt område som Chile ännu kan bjuda på stora öfverraskningar, och äfven oafsedt detta synes det mig, att landet kan motse sin framtid med ganska ljusa förhoppningar. Väl är det sant, att salpetern måste taga slut och att man kanske ej får hoppas på en brytning sådan som den närvarande ens under ett århundrade. Ej heller synes det vara någon förhoppning, att silfvergrufvorna någonstädes i världen kunna återfå sin förra betydelse Men som kopparproducerande land kan Chile ännu blifva ledande, när man blott vill börja att tillgodogöra sig dess fattiga malmer. Och utom dess finnes en rikedom af metaller, som man ännu blott låter ligga, icke att förglömma guldet, som finnes både i Atacamas torra ökensand och å Chiles och Eldslandets regnbevattnade kuster.
Från Atacama gick min resa tillbaka till Santiago.
Presidentvalsstriden var öfver, och jag skulle nu ordna för den
kommande sommarens arbeten. Huru detta utföll har redan
blifvit skildradt. Af flera möjligheter valde jag erbjudandet till
den patagoniska expeditionen och afreste i slutet af oktober åter
till Punta Arenas, Sommaren blef emellertid jämförelsevis kort.
Den 25 februari 1897 lämnade jag Magellansländerna, och efter
två veckors uppehåll i Buenos Aires, för hvars
vetenskapssällskap jag höll föredrag om våra forskningar, återkom jag den
5 april till Liverpools hamn och till Europa. Ännu några dagar,
och jag var åter i Sverige och resan slut.
När jag nu tänker tillbaka på de gångna åren med deras växlande händelser och med deras faror och ansträngningar, så
