Sida:Från Eldslandet.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs
33
FRÅN BUENOS AIRES TILL ELDSLANDET.

Flertalet byggnader innehålla mer eller mindre välförsedda handelsbodar, tillhandahållande de varor och särskildt de drycker, som kunna ha den mesta åtgången i ett dylikt land. För öfrigt är det rätt troligt, att platsen har en viss framtid såsom argentinsk gränsstad och hamn för ett område, som håller på att utvecklas till betydlig välmåga.

Jag använde en dag till en utflykt till några små utslocknade vulkankratrar, hittills vetenskapligt nästan okända, som voro belägna omkring 35 km. söder om Gallegos. Jag fick en häst till min disposition, ett fromt djur med den vanliga bekväma mjuka argentinska sadeln, och i sällskap med en af poliskommissarierna bar det i väg. Långsamt och i afsatser höjer sig landet, medan vårt mål, vulkankratrarna, hela tiden visar sig likt svarta jättelika utväxter, som skjuta upp ur den öde slätten. Flera stora »estancias» äro belägna i närheten, och vi passera några gånger hjordar af får men ännu oftare skaror af guanacos, det patagoniska lamadjuret, pampas' största och mest karakteristiska inbyggare.

Sent på aftonen återkommo vi från utflykten, och till omväxling från sjöresan beslöt jag att söka nattkvarter i det mest rekommenderade af stadens härbergen, hedradt med namnet hotellet, och nu vill jag sluta detta kapitel med en skildring af denna en af jordens sydligaste hotellplatser. Det var en låg, hvitlimmad lerbyggnad med två rum. I köket, som tillika är väntsal, spatsera kycklingarna omkring på marken, men man tillåter det gärna; också är det inte några vanliga bondtuppar utan unga strutsar, som hotellets ägarinna håller på att uppfostra. Och sofrummet? Ja, det är svårt att beskrifva. En förvirrad blandning af olika slags sängar, bland hvilka en åtminstone tydligen blifvit tillverkad för helt andra förhållanden. Midt i taket hänger en prydlig revolver, och i fönstret ligger en annan, en riktig muskedunder, och — motsatsernas land — bredvid sängen står en öppen ask, som utgör etablissementets penningskrin, där kassan för dagen förvaras. Blir man hungrig, så har man ej långt till mat: här och där under sängar och bord ligga ägg, bröd etc, och än mindre behöfver man törsta, ty i hörnet står en stor vintunna. Sängtäcket är en quillango, en af dessa vackra mantlar, förfärdigade af skinnen af helt unga guanacos. Och sist måste man tänka sig en god portion spansk smuts utbredd öfver det hela, och därmed är bilden, om än ofullständig, färdig.


O. Nordenskjöld. Från Eldslandet.3