Sida:Från Eldslandet.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs
32
ANDRA KAPITLET.

afstånd ej en enda människoboning. Redan spaniorerna anlade här en liten fästning, hvars ruiner ännu synas. Den nuvarande kolonien består af fem eller sex byggnader af järnplåt, det enda byggnadsmaterial, som användes i dessa skoglösa trakter. De äro lätt uppförda, äro jämförelsevis billiga, och hvad gör det sedan, att vinden tränger genom dem och spelar på dem i olika tonarter eller i olyckligt fall kanske rent af för dem med sig?

Jag gick i land för att bese den märkvärdiga »tower rock», en egendomlig monolit, en hög, upprättstående, upptill tvågrenad klippa, troligen den sista resten af en vulkanisk bergmassa. Utflykten höll emellertid på att taga en obehaglig vändning, i det hamnkaptenen sände två gendarmer med laddade gevär för att föra mig till vaktstationen och kvarhålla mig där, tills han hunnit återkomma från en utflykt, som han gjorde, allt under förevändning, att man ej ägde rätt att stiga i land ens från ett fartyg under argentinsk krigsflagga, förrän detsamma blifvit vederbörligen inklareradt och mottaget. Formellt hade han möjligen rätt, fast saken var något oväntad här nere i Patagonien och sedan under flera dagar utgjorde ett ämne för skämt ombord på fartyget. Efteråt blefvo vi de bästa vänner, han lät mig välja bland sina samlingar af naturmärkvärdigheter från trakten och ville ovillkorligen bli fotograferad, en önskan som jag gärna villfor.

Från Deseado gingo vi ändtligen vidare till Gallegos, den sydligaste hamnen vid kontinentens atlantiska kust och belägen vid mynningen af den jämförelsevis betydande Gallegosfloden. Här befinna vi oss redan i den tredje, sydligaste hufvuddelen af Patagonien, till hvilken också det norra Eldslandet ansluter sig och som utmärkes genom ett något mindre torrt klimat och därmed följande större kulturmöjlighet. Här skulle gränskommissionen stiga i land för att börja sitt arbete, och här måste vi därför dröja ett par dagar.

En ödsligare, tröstlösare och mindre inbjudande »stad» än Gallegos har jag aldrig sett. Det hela består af ett tjugutal byggnader, mestadels af järnplåt, några också af lera och torf. Den enda tvåvåningsbyggnaden är den, som bebos af guvernören öfver territoriet Santa Cruz, härskaren öfver ett område större än halfva Sverige, till hvilken utsträckning hans 2,000 — 3000 »undersåtar» dock ännu ej stå i något rimligt förhållande.