till de sagolika Österlanden för att åt Spanien förvärfva företrädesrätten till deras rikedomar. Och när han den 12 oktober 1492 kastade ankar utanför den lilla ö, som blef den första bekanta delen af en ny värld, så trodde han ännu, att han befann sig vid »Cathays» (Kinas) eller »Zipangus» (Japans) kust. Väl blef han snart varse sitt misstag, men ända till sin död sökte han efter en genomfart, i hopp om att det återstående steget dock skulle vara obetydligt jämfördt med hvad man redan vunnit.
Åtskilliga år så väl som en hel följd af resor både vid Centralamerikas kust och mot norden och södern blefvo nödiga, innan man började komma till insikt om det nyupptäckta landets ofantliga och oafbrutna utsträckning. En bland dessa resor är för vårt ämne synnerligen märklig, nämligen den, som företogs år 1502 af Amerigo Vespucci (hans »tredja resa»). Denne man har kommit att beröfva Kolumbus en god del af den ära, som tillkommer honom för hans storartade upptäckt; med stöd af berättelsen om sagda resa hafva flera forskare också velat gifva honom äran att före Magellan ha upptäckt länderna vid Amerikas sydspets. Några hafva velat se i det land, som han uppger sig hafva upptäckt i april 1502 »på 52° s. br.», och som var »på alla sätt brant och vildt, utan hamnar och utan spår af människor, om det ens är tänkbart att sådana kunna uthärda att lefva i den bittra köld, som här rådde», antingen Falklandsöarna eller Sydgeorgien. Om hans skildring är riktig, synes mig beskrifningen stämma minst lika väl med Staaten-Island vid Eldslandet, men det finnes åtskilliga skäl att tro, att det hela beror blott på något misstag i uppgifterna.
År 1516 följde genom Juan de Solis upptäckten af den breda vik, som bildar La Plataflodens mynning. Äfven denna färd hade utrustats med hänsyn till förhoppningen att finna en väg till guld- och kryddländerna i öster. Solis själf fann sin död i det nuvarande Uruguay, men hans verk fortsattes, och nu med bättre lycka, af den berömde Ferdinand Magellan.
Magellan var född portugis (det portugisiska namnet är Magalhãens, det spanska Magallanes) och hade i sitt lands tjänst gjort resor till Ostindien. Då han emellertid ansåg sig hafva blifvit illa behandlad, flyttade han öfver till Spanien och framlade för kejsar Karl V sin nya plan att nå de länder han redan förut besökt genom att segla mot väster och söka
