Men sin största betydelse fick expeditionen genom det noggranna fastställandet af kusternas geografiska läge och genom den omsorgsfulla beskrifningen af farvattnen och kusterna, inom en stor del af området den bästa man hittills äger.
Det intryck, som dessa nejder gåfvo åt expeditionens ledare, var emellertid icke vidare gynnsamt. Vi behöfva blott citera ett enda yttrande af King, där han beskrifver Sarmientos misslyckade koloniseringsförsök. »Detta var», säger han, »det första och kanske det sista försöket att kolonisera ett land, i alla afseenden afskräckande för mänskliga varelser, en trakt, där marken är sumpig, kall och oduglig för åkerbruk och hvars klimat är allt igenom bedröfligt.» Huru litet kunde han ana, att redan 15 år senare försöket skulle upprepas, och då med så lysande framgång.
Af lika stor betydelse som det hydrografiska arbetet blef äfven det vetenskapliga, och detta hufvudsakligen genom en ung naturforskare, som deltog i en af de senare färderna. Det var Charles Darwin, och ehuru vi här ej kunna gå in på hans vetenskapliga studier, så må det dock nämnas, att det var här han först leddes in på de undersökningar öfver arternas uppkomst och förändringar, som sedan skulle göra hans namn berömdt framför alla andra forskares. Hans skildring af resan finnes utgifven äfven på svenska, och det enda utdrag, som här må anföras ur densamma, är en liten del af hans skildring af infödingarne på de sydligaste öarna.
»När vi en dag foro i land vid Wollaston-ön, rodde vi upp till en kanot med sex eldsländare. Dessa voro de ömkligaste varelser jag någonsin sett. På ostkusten hafva infödingarne guanacomantlar och på den västra sådana af sälskinn, medan här i midtlandet karlarne vanligen hafva ett utterskinn eller ett litet skynke, så stort som en näsduk, hvilket nätt och jämt räcker till att täcka ryggen ned till länderna. Det är fastsnördt öfver bröstet med remmar och flyttas från den ena sidan till den andra, allt eftersom vinden blåser. Men dessa eldsländare i båten voro alldeles nakna, och äfven en fullvuxen kvinna var det helt och hållet. Det regnade häftigt, och regnvattnet jämte sjöstänket rann utför deras kroppar. I en annan hamn kom en dag en kvinna, som gaf sitt nyfödda barn di, ut till sidan af fartyget och stannade där af nyfikenhet, medan snön föll och töade på hennes nakna barm och på det nakna dibarnets skinn! Dessa arma stackare hade
