åtminstone från den argentiska sidan upphofvet till landets moderna, hastiga utveckling. Popper, som var född rumänier, synes hafva varit en högst märkvärdig personlighet, en sådan af typen Hernando Cortez, Pizarro eller lord Clive, som i forna århundraden och med större verkningsfält varit säker att bli en världshistorisk ryktbarhet, just rätte mannen såsom banbrytare på en af jordens utkanter. I centrum af guldområdet byggde han sin borg, försvarad likt en liten fästning och af
honom benämnd el Páramo, »den yttersta ödemarken». Härifrån styrde han med järnhand sitt område likt en konung, betalade med sitt eget mynt — afvägda och stämplade stycken af Eldslandets guld — och utgaf sina egna frimärken. Ännu berättas det om det furstliga lefnadssätt, som fördes, huru vid hans eget bord champagnen aldrig saknades, och huru äfven hans arbetare lefde i lukulliskt öfverflöd — när omständigheterna tilläto det. Popper själf skildrar andra tider, sarskildt i några mot de officiella myndigheterna riktade skrifter. I dessa får man en aning om hvilka svårigheter denna kolonisation hade att utstå på en tid, då ännu ingen regelbunden
